Nu flyttar jag ut

Måste rensa bland mina digitala fotspår. Allt från mina gamla bloggar samlas nu på jardenberg.se istället. Det är också där allt nytt kommer att hända, alltså det som inte händer på mindpark.se. Vi ses där.

Nytt fokus - ett tag

Just nu är det bara att konstatera att det kommer att bli fortsatt lite lägre aktivitet här. Plocka inte bort mig från ditt bloggrulle, jag återkommer hit när jag måste vara riktigt, riktigt personlig. Men merparten av mitt skrivande kommer att landa hos Mindpark och bland annat kommer jag att skriva dagrapporter i linje med den utlovande transparensen.

På Mindpark-bloggen kommer det så klart också att komma både längre och kortare analyser efterhand, men framför allt kommer det varje dag runt kl 10.00 publiceras ett inlägg av Analys-Erik. Han sätter sökarljuset på något intressant i vår omvärld och jag vågar lova att det blir läsvärt. Du hänger väl på?

Det är inte synd om Farbror Bosse

I helgen när svd.se genomförde sitt misslyckade skifte till ny sajt skickade jag ett sms till Bo Hedin och uttryckte mina sympatier. Bosse är en av mina gamla favoriter från aftonbladet.se-tiden och en härlig person på alla sätt. Tyckte det var synd att han skulle drabbas av sånt här strul.

Men nu ser jag att han, och hans smarta gäng (med tex Per Åström som CTO) har kommit på det optimala sättet att sätta upp en ny sajt. Man kör helt enkelt den nya sajten ett antal kvällar kl 23:30 och max 30 minuter framåt. Backar tillbaka, utvärderar. Skruvar. Det här är så klart smart ur ett tekniskt perspektiv, men ännu mer än så slår man huvudet på spiken när man säger:

Vi gör detta helt öppet inför publik. Är det nåt vi lärt oss de senaste dagarna är att en öppen och ärlig kommunikation med läsarna uppskattas – och skapar engagemang och till och med viss förståelse för att det blir som det blir.

Javisst. Det är ju det jag försöker säga. Bjud upp till dans, släpp in läsarna/besökarna. Gör dem delaktiga och du har mångfalt tillbaka. Kudos.

Andra bloggar om: svd, teknik, radical transparency, transparens, hissa

Den öppna redaktionen - varför inte?

En annan sak från Branschdagarna i Örebro: ”99% av det redaktionella arbetet kan ske helt öppet” - och det inte bara kan ske, det bör ske öppet.

Jag är ju en stor vän av radical transparency, och menar att det absolut har sin plats på en modern tidningsredaktion. Vi måste helt enkelt sluta betrakta det som om det finns stort avstånd mellan oss och dem (vår publik alltså).

Det finns en redaktion som sedan flera år visat hur det borde fungera: SpokesManreview.com, en relativt liten tidning i Spokane, WA. Under rubriken ”The Transparent Newsroom” bjuder man på nätet in sina läsare att delta i nyhetsarbetet:

• Man lägger ut redaktionens morgon- och eftermiddagsmöte i direktsänd video [webcast]
• Varje dag bloggar man en sammanfattning av nyhetsarbetet [Daily brief]
• På fast plats publicerar man frågor och svar från läsarna [Ask the editors]
• Man bjuder till och med in till diskussion om själva transparensen under [News is a conversation]
• Man har flera andra bloggar, man kan ringa in och boka en tid för att delta fysiskt vid nyhetsmötena etc...
  

Man har satt ihop en riktigt bra rapport på det här temat, och självklart ligger den också tillgänglig för alla [PDF: Newsroom of the future]

Fördelarna är såklart att man kommer mycket närmare läsarna både i relation och nyhetsarbete. Precis som när jag bloggade om Twingly och fick in fyrtio relevanta kommentarer - ett strålande bidrag till beslutsunderlaget.

Nackdelarna då? Well, oftast handlar invändningarna om källskydd och integritet. Men det blir ganska ihåligt när man betänker hur lite av en redaktions arbete som på goda grunder behöver hållas i det fördolda. Och de stora scoopen utgör ju inte precis en stor del av den dagliga tidningen, och bör rimligen inte tvinga oss till ett stängt redaktionsarbete.

Så, vem i sverige blir först ut med en transparent redaktion? Kanske någon av de som är och lyssnar på Steven Smith, chefredaktör för The Spokesman-Review, som imorgon (2007-10-02) håller seminarium i Stockholm. Medieutbildarna anordnar och man kan läsa mer här.

Andra bloggar om: hissa, journalistik, radical transparency, media

Google Sweden - hur kan det bli så här fel?

Jag gillar ju verkligen google, det är ingen större hemlighet. Jag tycker de är tekniskt briljanta, affärsmässiga genier och att de ofta bildar PR-mässig skola. Men det gäller tyvärr inte på nationellt plan. I synnerhet inte i Sverige.

Jag har ju tidigare haft min lilla drabbning med svenska Google, runt mina skyltar. Jag tycker det är synd att man reagerar med den klassiska ryggmärgen och framstår som sorgligt old school. Annika Lidne skriver bra om det här: Google: How to kill a fan.

I veckan var det dags för nästa smäll. Presstalesperson (puh) Maria Göth framträder i radio och pratar gmail. Kort bakgrund: Ett av de tyngsta elementen i Googles affärsidé är sponsrade länkar, eller contextuella annonser som det också kallas. De bygger på att scanna innehållet och presentera relevanta, köpta annonser. Det är självklart i all sin enkelhet, men inte helt okontroversiellt. Integritetsaspekten är ofta diskuterad.

Så när P1 ringer Maria Göth och är indignerade över sponsrade länkar i gmail borde svaren komma med väl innövad säkerhet, och lätt vinna över lyssnaren på googles sida. Istället så lyckas hon först tala om för oss att om det inte passar är det bara att dra, och sedan avslutar hon med en av de längsta tystnader jag varit med om i svensk radio. Man kan bara inte låta mer skyldig än så här.

Lyssna själv här: Mejlanvändare och ansvariga
Eftersom SR:s länkar bara funkar i 30 dagar har jag lagt upp de sista tre minuterna (hela delen med Maria Göth) här:
www.soundupload.com

Jag kan givetvis strunta i det här, men jag blir så ledsen. Google förtjänar bättre än så här...

(läste lite senare på idg.se att man inte ens har ordning på tekniken här i Sverige: ”Google 16 gånger bättre i Brasilien än i Sverige”. Även om jag inte sväljer Pingdoms uppgifter lika lätt som IDG så är det intressant att en sådan här uppgift inte motsägs)

Andra bloggar om: dissa, google, pr, media

Problemen i branschen är större än vi tror

Härom dagen satt Martin Jönsson och jag i en soffa på Branschdagarna och var tråkigt överens om det mesta. Bland annat lyfte Martin fram uppgiften att ”- Nu är nätet huvudkanalen för nyhetskonsumtion. Även för 65 plus.” Och så är det ju.

Sedan kombinerar vi med en av mina reflektioner: Nere i entrén möttes vi pappershögar med den pigga uppmaningen att ”Ta en tidning”. Men var fanns inloggningsuppgifterna till det trådlösa nätverket i lokalen? När jag via sms frågade några (i övrigt utmärkt kompetenta) vänner på TU så förstod de inte ens frågan. Det hade man inte tänkt på.

Här samlas alltså 400 tidningsledare och sitter mer eller mindre inlåsta i en lokal (där inte 3G funkar) i två hela dagar och ingen funderar på internetaccess. På andra konferenser jag varit på blir det uppror när det inte finns elutag så det räcker till alla - att det inte skulle finnas fri och obegränsad uppkoppling till nätet finns inte ens på kartan.

Jag tror jag räknade till två, max tre uppfällda laptops i hela lokalen. Det kan bara hända på en tidningskonferens. Inte på en sammankomst för mediefolk i ett bredare perspektiv.

Och det är nog, faktiskt, ett gigantiskt problem.

(en twist på samma tema - hur kan man uppmana den här publiken att stänga av mobilerna? Och hur kan det komma sig att så många gör det? Ljudlöst är en knapptryckning bort och det självklara läget. För alla utom tidningsfolket...)

Andra bloggar om: branschdagarna, dissa, tu, medievärlden

Röd tröja ... för vem då?

Så var det då dags igen:

>In support of our incredibly brave friends in Burma: May
>all people around the world wear a red shirt on Friday,
>Sept 28.
>Please, forward!

Jag vette fan. När jag klev av planet nu ikväll hade jag fått fem sms med den uppmaningen. Facebook har gått fullständigt bananas på samma tema, och mailen svämmar över. Både bloggar och medier slår på trumman, se tex "Röda tröjor för Burmas munkar" och "Bär röd tröja i morgon", och på till och med på sansade knuff.se är det röda tröjor överallt.

Undrar om de som drog igång kampanjen har koll på att det redan pågår en aktivitet i USA som ju ligger ganska långt från den goda sak man vill visa stöd för. Red friday har varit igång sedan 2005, och även om det inte är en massiv kampanj får den väl ändå anses vara inmutad.

Men framför allt - vad åstadkommer det egentligen? Självklart tycker jag det som händer är fruktansvärt, men jag ska nog försöka klura ut ett bättre sätt att engagera mig än att ta på en röd tröja...

BTW, vad hände med Myanmar? Var vi inte överens om att Burma inte heter Burma längre? (Tack till Åke som i en kommentar friskar upp mitt minne)

Andra bloggar om: burma, röd tröja, munkar, myanmar