I veckan som gick satt jag i en workshop och hävdade att hanteringen av rättigheter så som vi känner det idag är ett system som är trasigt bortom räddning. Övergången till digitalt var den första spiken, internets totala genombrott den andra. Och när allt kan distribueras till vem som helst, när som helst, så var det ju bara en tidsfråga innan den sista spiken skulle slås i. Den spiken träffade kistan i onsdags när tusentals användare med en massiv insats tvingade digg till lydnad.
Vid det här laget har du säkert hört storyn om 09-f9-11-02-9d-74-e3-5b-d8-41-56-c5-63-56-88-c0 genom båda öronen. Om inte så sammanfattas den snyggt av E24 här (kudos till adam.erlandsson@svd.se för en välskriven artikel). Läs den. Vill du gå ännu mer på djupet, läs RWW:s sammanfattning.
Nå. Åter till sista spiken då. Redan idag, och i synnerhet i framtiden, kommer det vara ytterst få förunnat att kunna sälja en rättighet som bygger på ett givet utnyttjande i en given kanal under en given tidsperiod. Ett litet antal antal extremt tidskritiska sportproduktioner kan kanske fortsätta existera i den gamla modellen. Men för det stora flertalet av produktioner är det bara att vänja sig vid att det inte går att kontrollera rättigheterna, och därmed intäkterna, via distributionen.
Men hur ska man då säkerställa upphovsmannens intäkter i en copyfree värld? En tänkbar lösning, kanske den enda lösningen är att rättigheten helt enkelt säljs vid produktionstillfället. Marknaden köper loss produktionen på samma sätt som Saab gjort med ”Release me”.
Det är ingen tvekan om att rätt genomfört går det att få bra genomslag, det måste vara en njutning för de ansvariga att läsa ”De har gjort Saab-låten” i Metro, söka på den på Youtube (eller kanske inte;), eller se den bli den mest hemtankade låten på iTunes singellista. Till och med större än min sommarfavorit.
Saab ångar på och sponsrar konst på samma sätt. Att läsa ”Exakt hur Saab ska synas är inte klart i detalj” säger egentligen allt.
Sätten att få impakt kommer att variera. Produktplacering är redan stort. Nästa säsong av 24 kanske heter Hours with Breitling. Polar lägger ner sitt fåniga pris och döper om Eurovision song contest till Polar song contest. LdB köpte namnet på MFF:s damlag, ett skogsbolag gjorde för länge sen samma sak med ett inte helt okänt hockey(bo)lag. Roomservice är ren produktplacering från början till slut. Det är väl ingen som tror att Femman köper in World Poker Tour för några dyra pengar, utan alla inser att det sitter någon i andra änden och är enormt nöjd med bara sändningstiden. Listan kan göras lång.
När väl verket är betalt släpps det helt fritt för distribution av alla. Ju fler som distribuerar, desto bättre. Både köparen och upphovsmannen delar en önskan om maximal publicering av verket. Spridning blir en bra sak. Existerande kanaler får fortsätta som aggregatörer och försöka tjäna sina pengar efter bästa förmåga. Med allt material fritt och på lika vilkor blir det lättare att få bärkraft i kanalerna. Tänk så mycket utvecklingspengar som skulle frigöras om inte tv-kanalerna behövde köpa in produktionerna för dyra pengar. I den här världen är det inte alls omöjligt att vi dessutom äntligen ser slutet på försöken att ta betalt av slutanvändaren, eftersom så bred distributions som möjligt blir huvudsyftet. Vågar jag säga: ”information wants to be free”;)
Små och okända upphovsmän får inga eller små ersättningar, men samma tillgång till distributionskanalerna som alla andra. Kvalitet kommer att vara styrande för vad som får spridning och genomslag. På en öppen marknad kommer kvalitet alltid att löna sig. De enda som blir ledsna är väl advokaterna...
För oss som sitter med etablerade medier belyser det vikten av att snabbt få styr på nya avtal om upphovsrätten. Får vi inte loss texter och bilder för fri publicering kommer vi att gå miste om en magnifik möjlighet. Nota bene: Byline och cred till upphovsman ska alltid finnas kvar - det är intäktsmodellen som måste förändras. Och våra duktiga skribenter och fotografer har ju sitt på det torra, lönen fortsätter komma varje månad. Vi har ju själv utnyttjat systemet och med framgång använt bilder från Flickr, licensierade under Creativ Commons ”Attribution License”, i tidningen.
I korthet, bort med den ekonomiska delen av upphovsrätten men behåll den ideella:
”Den ideella rätten innebär att upphovsmannen skall namnges när verket utnyttjas och att verket inte får ändras på ett för upphovsmannen kränkande vis, eller göras tillgängligt i ett för upphovsmannen kränkande sammanhang.”
Bort med copyright, gör kopiering och distribution helt fri, och stärk skyddet för den ideella upphovsrätten. Man kanske till och med ska komplettera den med en ”
sponsored/provided by:” - eller med andra ord, man anger den
attribution som upphovsmannen definierar.
”Article written by Joakim Jardenberg
Provided by blogger”
Jag tror det blir en vacker värld.
Andra bloggar om: 09-f9-11-02-9d-74-e3-5b-d8-41-56-c5-63-56-88-c0, e24, flickr, copyleft, copyright, creative commons, youtube
Andra bloggar om: utvecklingsbolaget, gota media, hd, helsingborgs dagblad, nwt, skåne media, sydsvenskan, sydsvenska dagbladet
