Google Sweden - hur kan det bli så här fel?

Jag gillar ju verkligen google, det är ingen större hemlighet. Jag tycker de är tekniskt briljanta, affärsmässiga genier och att de ofta bildar PR-mässig skola. Men det gäller tyvärr inte på nationellt plan. I synnerhet inte i Sverige.

Jag har ju tidigare haft min lilla drabbning med svenska Google, runt mina skyltar. Jag tycker det är synd att man reagerar med den klassiska ryggmärgen och framstår som sorgligt old school. Annika Lidne skriver bra om det här: Google: How to kill a fan.

I veckan var det dags för nästa smäll. Presstalesperson (puh) Maria Göth framträder i radio och pratar gmail. Kort bakgrund: Ett av de tyngsta elementen i Googles affärsidé är sponsrade länkar, eller contextuella annonser som det också kallas. De bygger på att scanna innehållet och presentera relevanta, köpta annonser. Det är självklart i all sin enkelhet, men inte helt okontroversiellt. Integritetsaspekten är ofta diskuterad.

Så när P1 ringer Maria Göth och är indignerade över sponsrade länkar i gmail borde svaren komma med väl innövad säkerhet, och lätt vinna över lyssnaren på googles sida. Istället så lyckas hon först tala om för oss att om det inte passar är det bara att dra, och sedan avslutar hon med en av de längsta tystnader jag varit med om i svensk radio. Man kan bara inte låta mer skyldig än så här.

Lyssna själv här: Mejlanvändare och ansvariga
Eftersom SR:s länkar bara funkar i 30 dagar har jag lagt upp de sista tre minuterna (hela delen med Maria Göth) här:
www.soundupload.com

Jag kan givetvis strunta i det här, men jag blir så ledsen. Google förtjänar bättre än så här...

(läste lite senare på idg.se att man inte ens har ordning på tekniken här i Sverige: ”Google 16 gånger bättre i Brasilien än i Sverige”. Även om jag inte sväljer Pingdoms uppgifter lika lätt som IDG så är det intressant att en sådan här uppgift inte motsägs)

Andra bloggar om: dissa, google, pr, media

Problemen i branschen är större än vi tror

Härom dagen satt Martin Jönsson och jag i en soffa på Branschdagarna och var tråkigt överens om det mesta. Bland annat lyfte Martin fram uppgiften att ”- Nu är nätet huvudkanalen för nyhetskonsumtion. Även för 65 plus.” Och så är det ju.

Sedan kombinerar vi med en av mina reflektioner: Nere i entrén möttes vi pappershögar med den pigga uppmaningen att ”Ta en tidning”. Men var fanns inloggningsuppgifterna till det trådlösa nätverket i lokalen? När jag via sms frågade några (i övrigt utmärkt kompetenta) vänner på TU så förstod de inte ens frågan. Det hade man inte tänkt på.

Här samlas alltså 400 tidningsledare och sitter mer eller mindre inlåsta i en lokal (där inte 3G funkar) i två hela dagar och ingen funderar på internetaccess. På andra konferenser jag varit på blir det uppror när det inte finns elutag så det räcker till alla - att det inte skulle finnas fri och obegränsad uppkoppling till nätet finns inte ens på kartan.

Jag tror jag räknade till två, max tre uppfällda laptops i hela lokalen. Det kan bara hända på en tidningskonferens. Inte på en sammankomst för mediefolk i ett bredare perspektiv.

Och det är nog, faktiskt, ett gigantiskt problem.

(en twist på samma tema - hur kan man uppmana den här publiken att stänga av mobilerna? Och hur kan det komma sig att så många gör det? Ljudlöst är en knapptryckning bort och det självklara läget. För alla utom tidningsfolket...)

Andra bloggar om: branschdagarna, dissa, tu, medievärlden

Röd tröja ... för vem då?

Så var det då dags igen:

>In support of our incredibly brave friends in Burma: May
>all people around the world wear a red shirt on Friday,
>Sept 28.
>Please, forward!

Jag vette fan. När jag klev av planet nu ikväll hade jag fått fem sms med den uppmaningen. Facebook har gått fullständigt bananas på samma tema, och mailen svämmar över. Både bloggar och medier slår på trumman, se tex "Röda tröjor för Burmas munkar" och "Bär röd tröja i morgon", och på till och med på sansade knuff.se är det röda tröjor överallt.

Undrar om de som drog igång kampanjen har koll på att det redan pågår en aktivitet i USA som ju ligger ganska långt från den goda sak man vill visa stöd för. Red friday har varit igång sedan 2005, och även om det inte är en massiv kampanj får den väl ändå anses vara inmutad.

Men framför allt - vad åstadkommer det egentligen? Självklart tycker jag det som händer är fruktansvärt, men jag ska nog försöka klura ut ett bättre sätt att engagera mig än att ta på en röd tröja...

BTW, vad hände med Myanmar? Var vi inte överens om att Burma inte heter Burma längre? (Tack till Åke som i en kommentar friskar upp mitt minne)

Andra bloggar om: burma, röd tröja, munkar, myanmar

Jag HATAR Powerpoint. Passionerat!

Microsofts applikationer på PC är, at best, förvirrande. På en Mac är de extremt plågsamma. Vissa mer än andra. I 99 fall av hundra vägrar jag använda Powerpoint men när det är dags för HD:s annonsörsdag på torsdag har jag lovat Linda att anpassa mig.

Mitt ordinarie presentationsprogram kommer från Apple, heter Keynote och är noggrant utmejslat av presentationernas mästare Steve Jobs. Det är ett underbart program att jobba i. Så skönt att jag ofta använder det som en del i min tankeprocess, även om det inte ska bli en presentation till slut. Logiskt, begripligt och bländade vackert. Det uppmuntrar till kreativt skapande.

Bill Gates presentationsprogram heter Powerpoint och dödar all kreativitet. Inte dämpar, inte begränsar. Dödar. Det är ett faktum.

Nu har lyckligtvis Keynote en alldeles utmärkt exportfunktion - så jag kan jobba i rätt miljö och sedan som sista åtgärd spara ut min preso i ppt-format. Tack för det Apple. Och shame on you Microsoft för att ni lik förbaskat plockar bort mina snygga reflections på bilderna och i största allmänhet fulifierar mina slides. Sluta upp med det, Bill. Se till att nästa version av Powerpoint åtminstone inte förstör det som är vackert från början. Hör du det?

(och det är ju verkligen ödets ironi att inlägg nummer 100 i den här bloggen skulle handla om Microsoft...)

Andra bloggar om: dissa, microsoft, keynote, apple, bill gate, steve jobs

Steve Balmer till Stockholm

Media Management är en utbildning som anordnas av KTH och HHS och som blandar teknik och affär på ett skönt sätt. Det verkar som om jag inte är ensam om att tycka det.

Steve Balmer, inte helt okänd CEO för Microsoft, har hört av sig och vill komma på besök. Han kommer till Grand Hotel den 5:e oktober och vill då träffa MM-studenterna. Det är ingen tvekan om att det orsakat en viss entusiasm. För att citera en av de inblandade:

Att Steve kör en sit-down med studenter (och dessutom ekonomistudenter) händer verkligen inte på den här sidan verkligheten

Kul, verkligen kul för de som kan vara med. Och som en kamrat konstaterade: ”Undrar vilket humör han är på...” med tanke på att på måndag får Microsoft sin dom. Tyvärr är jag själv i London, annars hade Steve fått något att bita i ;)

Pressrelease med mer info är tydligen på g, men om du ändå inte kan vänta, kontakta Jan Björk, på HHS. Han har koll på läget. As always.

Andra bloggar om: hhs, kth, steve ballmer, microsoft, media managment

Mindpark på egen site

Erik har börjat snickra på Mindpark.se. Det som är relaterat till Mindpark kommer i huvudsak att landa där, so move on: mindpark.se

Snart, snart hoppas jag få tid att flytta den här lite mer personliga bloggen till en annan adress och miljö också. Tiden har inte räckt till.


Andra bloggar om: utvecklingsbolaget, gota media, hd, helsingborgs dagblad, nwt, skåne media, sydsvenskan, sydsvenska dagbladet, mindpark

Googleskyltarna: Vägverkets svar till Länsrätten i Örebro

Är ju ingen jurist, men det här blir bara märkligare och märkligare. Läs och förundras (hela samlingen docs ligger här på Scribd). Kan man tycka att Vägverkets resonemang är riktigt, är det så här myndighetsutövning förväntas gå till?

Via Jaiku fick jag den här kommentaren som är inne på samma spår.

Bisarrt svar. Vi får lov att göra fel eftersom vi annars måste ändra våra rutiner... Och det blir dyrt att göra rätt. Dessutom får vi, på eget bevåg, skydda ett varumärke utan att utgå från varumärket? Va? Det här kommer att blir både spännande, kul och sorgligt.

Här är hela storyn so far.

Andra bloggar om: google, googleskylten, licens plates, vanity plates, varumärke, vägverket

Fasten your seatbelts: Mindpark är igång

Det har varit en lång sommar. När advokaterna får sätta tänderna i en bolagsbildning som ska ägas av fem mediehus så tickar timmarna snabbt. Men nu är det klart. Idag skrev vi på alla papper och det som jag redan levt med i ett par månader är nu på riktigt. Nu kan vi börja jobba.

Det handlar alltså om det coola lilla företag som jag berättade om redan den 31/5. Nu heter vi Mindpark. Nu finns vi.

Just nu är vi en VD, en analytiker på plats och en projektledare på väg in. Vi är också en tom lokal på Kungsgatan 2 i Helsingborg och ett skrivbord hos vänner på Drottninggatan 25 i Stockholm.

Vi är en engagerad och förväntansfull styrelse som har koll på de stora pilarna på kartan, och ett action-team på ca 15 personer ute på företagen som ska se till att det händer saker.

Vi är givetvis en rullande affärsplan och en budget med mycket muskler. Vi är strategier och målsättningar (tjäna pengar även i morgon och ge Schibsted en rejäl match). Förhoppningsvis är vi också en fungerande formel för hur sånt här ska göras. Det måste bli händ och inte snack.

Det finns många tankar på hur vi ska jobba modernt och jag tror jag kommer att ta upp kampen med Björn på Good Old om att bli den mest transparenta VD:n. Vi kommer givetvis ha en öppen (på riktigt) företagsblogg. Vi ju måste ju berätta vad vi sysslar med, om alla ni smartskallar där ute ska veta att det oss ni ska komma till.

I både stort och smått ska vi försöka bryta mot konventionerna i branschen vi kommer från - ”så har vi aldrig gjort” ska vara något positivt för oss.

Det finns så mycket mer, men precis som man laddar adventskalendern inför jul så stannar jag här nu. Det blir ju så mycket roligare om man får en godisbit om dagen.

Men en sak kan jag berätta redan nu: När man om tre år tänker på framgångsrika och stilbildande företag inom medieområdet i skandinavien - då ska man tänka på Mindpark och vår lilla familj. So be it.

Undrar du något, eller har en bra idé till oss så hör av dig direkt. Du hittar mig på joakim@jardenberg.com eller på 0706-366003 (lämna meddelande;)

Andra bloggar om: utvecklingsbolaget, gota media, hd, helsingborgs dagblad, nwt, skåne media, sydsvenskan, sydsvenska dagbladet, mindpark

Alex, hur mycket tjänade du på det här?

Fick en inbjudan i Facebook. Alex Schulman ville att jag (och 1.492 ”vänner” till) skulle gå med i gruppen SATS. Det hela känns, minst sagt, köpt. Och det är fine. Hoppas bara att du fick bra betalt, det är du värd. Riktigt kul vore ju om du berättade precis hur dealen ser ut - men sååå öppen är du kanske inte?

Update: Fick svar på tal direkt:

Det är inte jag som är den "alex Schulman". Det finns en massa Alex Schulmans på den där jävla skitsajten, men bara en av dem är jag. Och JAG har inte bjudit in någon till SATS.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra åt den där skiten.

Hoppsan. Ännu ett offer för ondskan.
Alex. Väl rutet!

Andra bloggar om: produktplacering, alex schulman, blogg, bloggosfären, sats

Googleskyltarna: här är vårt överklagande

Googleskyltarna fortsätter att väcka stort intresse, och mina goda juristvänner blir bara mer och mer engagerade i fallet. Till och med för mig som lekman är det helt uppenbart att regelverket är ohållbart och att vägverkets beslut är enastående illa underbyggt.

Nu har vi skickat in en överklagan till Länsrätten i Örebro (alla dokument samlade på Scribd), och förhoppningen är att domstolen kommer att finna att vägverket varit så slarviga i den här frågan som advokaterna menar.

Nästa steg är naturligtvis att vägverket ska ändra sina regler. Här kan man ha olika uppfattningar om vad som är rätt och fel. Ur mitt perspektiv är den enda hållbara vägen att vägverket INTE bevakar varumärkesfrågan. Men det återkommer vi till när första steget är över.

Här är hela storyn so far.

Andra bloggar om: google, googleskylten, licens plates, vanity plates, varumärke, vägverket

Googleskyltarna: och nu apple-skyltarna...

Ja jäklar. Rikard Nilsson, stjärnkock och känd från Aspegren mitt i maten, gillar äpplen. I maten, på skrivbordet och sedan mitten av augusti också på bilen. (Tack till Rikard som hörde av sig och skickade över bilderna som Magnus Torle tagit.)

Den 10 augusti skrev jag ett inlägg med tio frågor till vägverket där jag använde Apple som ett exempel på problemen med deras ”regelverk”. Jag postade frågorna till vägverket också. Ungefär en vecka senare fick Rikard sin skylt godkänd. Jag förmodar att det ska tolkas som svar från de ansvariga...

Men allvarligt, hur funderar man här? Vägverket har inget att förlora på att neka en tveksam skylt, ändå väljer man att göra så här. Skumt. Men kul för Rikard.

På torsdag kommer jag att publicera vårt överklagande till Örebro Länsrätt så får vi se om det går att få klarhet i vad som gäller för google-skyltarna. Egentligen. Stay tuned.

För övrigt, den här bloggen har varit väldigt dominerad av google-historien på sista tiden. Det beror inte på att mitt liv dominerats av ett par bilskyltar, utan på att jag verkligen haft fullt upp med uppstarten av bolaget. Dessutom har jag samlat i ladorna, så snart kommer det att bli full rulle här.

[basic info in english] [första inlägget] [the images at flickr]

Andra bloggar om: google, googleskylten, licens plates, vanity plates, varumärke, vägverket, apple